Jobbiga tankar om mamma
Jag processar fortfarande scenen när jag är på palliativa avdelningen, min mamma har dött och jag ska säga farväl till henne. Jag står i hennes rum och hon bara ligger där i sängen. Hon är stel, hon kan inte se, hon kan inte röra sig, hon kan inte prata och hon kan inte höra. Jag gick fram till sängen, satte mig ner, tog hennes hand och jag bad henne att "snälla mamma vakna". Men hon vaknade inte & jag kunde aldrig mer få henne levandes. Jag grät, jag bad henne vakna & min pappa kramade om mig. Sen åkte jag hem till min lägenhet. Hem till tystnaden, utan min mamma. Jag hade inte fattat ännu att hon var död. Det fattade jag först två dagar senare. Och idag kan jag inte gå vidare. Bilderna från palliativa avdelningen spelas upp som en film framför ögonen på mig och jag kan inte få bort dom 💔😭
